Research

Previous
Next

-Ängsull/Cottongrass

Carl von Linneé, Lima, Carl Linnaeus dagbok från resan i Dalarna 1734 med åtskilliga stycken ur hans dalska och lapska floror, ur Diaeta naturalis, Flora oeconomica, brev m m. Antologi sammanställd av Bertil Gullander, 1980

Gustaf Näsström, Dalarna som svensk ideal, 1937

Anders Gagnér, Gammal folktro från Gagnef i Dalarne, 1918
-Innehåll
-FOLKTRO OM ANDEVÄSEN
-Randa
- Jättar
- Bergtroll
- Sjörået
- Näcken och Forskarlen
- Tomtkarlen
- Utbördingar
- FOLKLIG MAGI
Slå ut
- Kasta eld
- "Kloka" gubbar och gummor
- Att erhålla kunskap om förborgade ting
- Finnskott
- Hugsning
- Sjukdomars överförande från en människa till ett dött ting
- Bruk vid tandfällning
- Magiska botemedel

H. C. Andersen, Resa i Sverige, 1851
- Midsommarfesten i Leksand
- Vid Siljan
- I skogen

Erik Axel Karlfeldt 
- Utbölingen, Vildmarks- och kärleksvisor, 1895
-  Fäderna, Vildmarks- och kärleksvisor, 1895
- Ytterta domen, Fridolins Lustgård och Dalmålningar på rim, 1901
-
 I älgtiden, Fridolins visor, ur En landtlig ungkarls visbok, 1898

Ottilia Adelborg, Dalritningar, 1920
- Rättvik- Utby- 1891, ("Förväntningarna")
Rättvik- Utby- 1891, ("Att fatta Siljans landskap")
- Rättvik- Utby- 1891 ("G
ermanska ansiktstyperna")
- En modell, ("En riktig dalkarl")
Floda ("Ödegård")
- Floda ("...traditionerna från farfars farfars dagar")
- Floda ("Den enögde")
- Hemslöjden
- Kyrkogården
- Orsa i september 1892, (Något främmande, sydländsk...)

Karl- Erik Forsslund, Daldikter och vandringsvisor, 1913
Fjäll- liv: 2. Hjältar
- Dalarna
- Det blåa landet
- En gammal gård

Dan Andersson, Kolvaktarens visor, 1915
- Sizzi
- Gässen flytta


Gustaf Ankarcrona, 1869-1933, Gun-Britt Eklund & Inger Thunell, Leksand kommun 2001
- Bort med turisterna
- Kapitel "Till Dalarna"

Ulf Hård Af Segerstad, Svensk ideal?, Svenska turistföreningen, årsskift 1972

Örjan Hamrin, I turisternas landskap, Svenska turistföreningens årsbok 1997

Eva Dahlgren, "Kärringarna, dom skulle vara hemma", Intervju med Eva Josefina Källström, född 1889 i Borlänge, 1980

Intervjun med Underbara Clara. Utvalda citat. Kupé, December 2015


Granskad i levande livet är myten… inte en förklaring som ska tillgodose ett vetenskapligt intresse, utan ett återuppväckande av en ursprunglig verklighet i form av en berättelse som kan förmedlas för att tillfredsställa djupa religiösa behov och moraliska krav. Bronislaw Malinowski,Magic, Science and Religion


År 1916, dialektforskaren, Anders Gagnérs, samlade gammal folktro om andeväsen och folklig magi i boken Gammal folktro från Gagnef.  

”Med utbörding (utbyling eller utböling) menas i Gagnef 1) en person, som icke är från samma by eller socken, som en själv, 2) dålig eller illa beryktad person, 3) odöpt barn, som man mördat och glömt i skogen eller avside dalar och som enligt folktron därefter finnes på dessa ställen och ibland höres gråtande och tjutande. ” 

Det händer ofta att man blir tillskriven en identitet som personen i fråga inte kan identifiera sig med. 

Mitt arbete börjar med att samla historiska material om en plats eller en person. Utgångspunkten ligger alltid i den moderna berättelsen eller platsen jag besöker. Men jag rekonstruerar historien för att samla olika röster som vittnen. Platser jag besöker och återskapar i mitt måleri är fyllda med lager av dessa tysta hyresgäster. Jag vill ge dem utrymme att på nytt berätta historier som vi glömde eller fick aldrig höra förut, for att därmed kunna se dem från ett annat perspektiv, kopplat till nutiden.

I mitt senaste projekt “Att förhandla äkthet. På jakt efter ett ideal.”, fokuserar jag på traditioner och historia. Utgångspunkterna är historiska händelser, folktro och turism. 

"Vi är högt uppe i Dalarna, vi är vid Siljan, ”Dalarnas öga”, vari Sollerön med sin skinande vita kyrka är ögonstenen.” H. C. Andersen, Resa i Sverige, 1851

”Att förhandla äkthet. På jakt efter ett ideal.” tar jag, bland annat, Dalarna som exempel som representerar någonting som är ”typiskt” svenskt. Som en turistdestination till exempel eller som en vacker plats som lovar oss att uppleva någonting idealisk, någonting urgammalt. Den bilden som lever idag är delvis en bild som skapades under nationalromantiken av en del svenska konstnärer som Anders Zorn, Carl Larsson Prins Eugen och Bruno Liljefors. Men även utländska resenärer som HC Andersen som beskriver Dalarna i sin bok Resa i Sverige från 1851. Gustav Ancarkrona, Ottilia Adelborg kom till Dalarna och blev folkbildare och uppfostrare. De hade beundran for hantverk och intresse för att bevara det ”urgamla” samt intensiv tro på betydelsen av svenskheten i konsten. Gustav Ancarkronas ny patriotism väckte också Carl Larssons och Anders Zorns sympatier.

"Härligt är här vid midsommartid. De fjärran bergen förtonar sig så rent blå, solljuset strömmar ut över den klara, blanka vattenytan, där stundom ökens fé, Medelhavets trollpacka, Fata Morgana kommer och bygger sitt luftslott. Genom Siljans sjö, säger dalmasen, simmar näcken som flodhäst med vassgrön manke. Se ut över vattnet där båtarna kommer med brudfolk och gäster, med sång och med spel, se oppåt de närmsta skogssluttningarna där de rödmålade gårdarna lyser i solskenet, där getbjällrorna pinglar och sången ljuder fulltonig och stark, som blåst genom luren: Huja! Huja!"

Vi fylls av nostalgi. Inom oss finns det längtan till en tid som aldrig fanns eller kommer att finnas. Vi skapar den idylliska tiden idag i interiörmagasin och heminredningsprogram.

Vi återskapa en värld, en historia som kanske aldrig fanns. Var det bättre förut? Hunger och barndödlighet tillhörde vardagen vid sekelhetsskiftet i Sverige. Men ändå längtar vi till en utopisk plats som vi själva skapar i våra drömmar, ett bättre hem, ett bättre liv. Vi inbillar oss sedan att vi lever det livet som Carl Larsson levde i sitt perfekta hus i Sundborn, Dalarna. Men det fanns andra som levde på den tiden som var inte lika lyckligt lottade. Precis som idag. Deras berättelser är gömda eller bortglömda. 

Kan klassiskt måleri undersöka samtiden? Den tiden vi lever idag är inte isolerad från tidigare händelser. Därför man kan inte enbart leva i nuet. Det skulle kräva enorm energi att varje dag förtrycka det förflutna. Att varje dag klippa bort alla band med det som har hänt. En form av frivillig amnesi. Men det kanske skulle vara befriande att se allt med ”nya” ögon varje dag. Att inte ha den inlärda stereotypa kunskapen som vi är så säkra på.

Mina målningar kan tolkas som ”gamla”, målade på ett sätt som en del stereotypa skeptiker inte anser tillhöra 2010-talet och samtidskonsten. Samtidigt präglar just det förflutna oss, vilket mina verk imiterar; den tiden lever vidare i vår kultur. Vi har lärt oss att den bilden är en representation av en tid som vara traditioner idag kommer ifrån. Men är det en sann bild? Eller är det en bild som vi bara tror att vi vet ”allt” om och inte behöver veta mer om? Har den bilden en funktion idag? Även om många inte vill ha den ”gamla bilden” kvar idag så tolkar vi den vidare som någonting vi direkt känner till eller tror att vi känner till. Om den bilden inte skulle vara aktuell idag så skulle vi troligen ignorera den. Den skulle inte väcka några starka känslor hos oss. I alla fall inte associationer till konst, historia och tradition. 

Jag använder måleri för att det utmanar mig i mitt berättande mer än andra metoder och ger mig den tid jag behöver för att gå genom det jag vill säga. Jag undersöker estetik, äkthet kring begreppet tradition genom måleri och utgår från dagens kultur samt historia. Vilken funktion och betydelse har vissa traditioner idag? Jag sätter mig i samma position som många konstnärer gjorde i början av 1900-talet då de avspeglade ett idylliskt hem och landskap. Mitt måleri är ett sätt att arbeta sig in i den bildtraditionen. Hur ska vi bestämma vilken konsthistoria, vilken konststil, som är aktuell och attraktiv idag? Och vilket sätt att arbeta på är som mest representativt för att beskriva samtiden? 

”En myt ger möjlighet att skapa mening i en meningslös värld. Myter är berättelsemönster som ger betydelse åt vår existens. Vare sig tillvarons mening bara är det som vi av egen individuell kraft tillför livet, som Sartre skulle hävda, eller det finns en mening som vi måste upptäcka, vilket Kirkegaard skulle påstå, är resultatet det samma: myterna är vårt sätt att finna denna mening och betydelse. Myterna är som bjälkarna i ett hus: de syns inte utifrån men bildar ändå den stomme som håller huset samman så att man kan bo i det.”3

Jag undersöker vårt behov av myter genom att skapa historiska hybrider i mina verk. Legender och fakta blandas ihop; vi kan inte längre skilja dem åt. Vi saknar kunskap som vi har förlorat. Vi sorterar minnen och väljer bort det smärtsamma, skamliga och fula. Historia är inte statiskt eller komplett. Hur kan vi vara säkra att den är äkta? Och hur kan vi mäta den? Vi upprepar den och tar den för given.

Jag demonterar historien av en plats som är en förebild eller har en etablerad struktur som är svår att ifrågasätta idag.

Från tidigare generationer tar vi över vanor, bruk och seder vilka lever vidare i vår kultur. Men vem äger en tradition och vem tolkar den? Vad är ett kulturarv? Ska den som står utanför kunna vara delaktig? Och vem anses vara utanför?

Traditionen är mångtydig och viktig för den kulturella identiteten, den är också politiskt laddad. Den används också för att förstärka lokal och nationell identitet på många olika sätt. 

Vilka traditioner är våra? Och vilka traditioner, dräkter och dialekter ska bevaras och förvaltas? Kan traditioner försvinna och vem hotar dem idag?

Under min bildningsgång samlar jag och kopierar fakta ur historiska böcker, folktro och moderna inredningsmagasin samt söker igenom arkiv för att hitta material. Men det finns inte en plats för att höra alla röster och jag ställs också inför ett val. Därför är genomskinligheter en viktig teknik i mitt arbete med grafit i kombination med måleri i olja och akryl.

Vad är historia? Hur just vår tid på jorden gestaltas beror bland annat på händelser i det förflutna och på hur våra förfäder format den värld vi i dag lever i. Men att skriva historia kan ses som en vetenskap eller som en kreativ, litterär aktivitet. Historia skapar vår identitet som individer och som nation. Men är ämnets syfte att skapa grund för identitet och stabilitet eller att ge en grund för kritik av befästa sanningar?


© Aleksandra Jarosz Laszlo 2019