Avesta biblioteks konsthall
20/8-15/9 2016 separatutställning
Den begravda jätten


Avesta biblioteks konsthall
20/8-15/9 2016

separatutställning/solo exhibition

Den begravda jätten
The buried giant

Utställningen ”Den begravda jätten”, som är en del av större pågående projektet "Att förhandla äkthet. På jakt efter ett ideal"undersöker vårt behov av myter genom att skapa historiska hybrider. Legender och fakta blandas ihop; vi kan inte längre skilja dem åt. Vi saknar kunskap som vi har förlorat. Vi sorterar minnen och väljer bort det smärtsamma, skamliga och fula. Historia är inte statiskt eller komplett. Hur kan vi vara säkra att den är äkta? Och hur kan vi mäta den? Vi upprepar den och tar den för given. Många människor idag fylls av nostalgi. Inom oss finns det längtan till en tid som aldrig fanns eller kommer att finnas. En del skapar den idylliska tiden i interiörmagasin, bloggar och heminredningsprogram. 

En myt ger möjlighet att skapa mening i en meningslös värld. Myter är berättelsemönster som ger betydelse åt vår existens. Vare sig tillvarons mening bara är det som vi av egen individuell kraft tillför livet, som Sartre skulle hävda, eller det finns en mening som vi måste upptäcka, vilket Kirkegaard skulle påstå, är resultatet det samma: myterna är vårt sätt att finna denna mening och betydelse.

År 1916, samlade en dialektforskare, Anders Gagnérs, folktro om andeväsen och folklig magi som han gav ut i sin bok "Gammal folktro från Gagnef". Numera hör man inte jättarna omtalas så mycket som förr. De ha så att säga försvunnit ur folkens föreställningsliv, eller som en gumma svarade mig: ”De ha dött”.”
Jättarna var i nordisk mytologi och folktro en storväxt och stark varelse med människogestalt, ibland klumpig och enfaldig, ibland ond och lömsk, men ibland också trollkunnig och vis.

Jättarna utgör ett äldre släkte, undanträngt av gudarna. Förutom den forntida överväldigande styrkan har de även bevarat forntidens oskuld och enfald samt en urgammal visdom och en kunskap, som går längre tillbaka mot tingens upphov, än de senare tillkomna gudarna kan minnas. Därför försöker också de nordiska gudarna och andra jättar inhämta denna prokosmiska kunskap. Alla dessa jättar och jättinnor, som brukar umgås fredligt med asarna, beskrivs av myten som visa och vackra. Deras boningar omges ofta med en viss hemtrevnad.
Inom folktron levde föreställningen att jättar levat någon gång i forntiden men dött ut i samband med kristendomens ankomst. 

Enligt Paracelsus, den schweiziske naturfilosofen och mystikern, var förklaringen till att jättarna överhuvudtaget existerade att de var järtecken, som förebådar svåra tider för mänskligheten: "Vi har svårt att acceptera saker, som är större eller starkare än vi, och inför vilka vi känner oss underlägsna". Paracelsus betonade människans broderskap över religionsgränserna, baserad på människans särskilda värdighet.

Myter synliggör mönster, relationer och samband som kan vara svåra att upptäcka. Genom att fokusera på till synes obetydliga personer, händelser och platser man kan avslöja processer av mer omfattande räckvidd.




Verk i utställningen:

1. Solförmörkelsen, olja, akryl, grafit på duk, 155x110 cm, 2016

2. På väg från kyrkan, olja, akryl, grafit på duk, 145x90x3 cm, 2015

3. Ödegård i Floda, akryl, grafit på duk, 145x 90 cm, 2016

4. Anna & Bernhard Blume på besök, akryl, grafit på duk, 150x110 cm, 2016

Ur serien “Huvudbonader”.

5.     Ladbrud från Malung, akryl, grafit på duk, 38x46 cm, 2016

6.     Krakowianka w stroju ślubnym, akryl, grafit på duk, 33x41 cm, 2016

7. …att just det som var, var det enda sanna och riktiga just för den dagen och den tiden…, 

ljudspår, 46 min, 2016. Finns att hämta i disken i biblioteket.

Texter på ljudspåret:

1.H. C. Andersen, Resa i Sverige, 1851

- Vid Siljan

2. Ottilia Adelborg, Dalritningar, 1920

- Gagnef 1902

3.Karl Erik Forsslund, Daldikter och Vandringsvisor, 1913

- Dalarna

4. Ottilia Adelborg, Dalritningar, 1920

- En model

5.Anders Gagnér, Gammal Folktro Från Gagnef I Dalarne, 1918 

- Utbördingar

6. Dan Andersson, Kolvaktarens visor, 1915

- Sizzi

7. Ottilia Adelborg, Dalritningar, 1920

- Hemslöjden

8. Intervjun med Underbara Clara. Utvalda citat. Kupé, december 2015

9. Dan Andersson, Kolvaktarens visor, 1915

- En gamling

10. Dan Andersson, Kolvaktarens visor, 1915

- Gässen flytta

11. Erik Axel Karlfeldt, Vildmarks- och kärleksvisor, 1895 

- Hjältar

12. Dan Andersson, Kolvaktarens visor, 1915

- Hemlängtan

13. Röster i Dalarna. En antologi av Siv Hågård. 

Eva Dahlgren. Kärringarna dem skulle vara hemma, 1980. En intervju med Eva Josefina Källström, född 1889 i Borlänge.

14. Erik Axel Karlfeldt, Vildmarks- och kärleksvisor, 1895

- Utbölingen

© Aleksandra Jarosz Laszlo 2019